Normer och bestämmelser för värme- och flamskydd

Vad är EN ISO 11612/EN ISO 11611?

ISO 11612 (EN ISO 11612) Standard for Protective Clothing to protect against Heat and Flame

Denna internationella standard anger minimikraven på prestanda för kläder som skyddar användarens kropp, utom händer, fötter och huvud, mot värme och flammor. Den gäller för kläder avsedda för en rad olika användningsområden, och förutom flamspridningsbegränsande egenskaper krävs skydd mot minst ett av följande: exponering för utstrålande eller konvektiv värme, kontaktvärme eller stänk av smält metall (aluminium eller järn). Utöver denna mer allmänna standard finns andra som anger ganska specifika produkter eller slutanvändning.

För varje risk som anges i den här standarden finns tre prestandanivåer som anger om exponeringen är låg, medel eller hög. Det finns också en fjärde prestandanivå att beakta för skydd mot extrem exponering för utstrålande värme. Den nivån är avsedd för högpresterande material som t.ex. är aluminiserade. ISO11612 omfattar ett valfritt prov med docka omsvept av lågor enligt ISO 13506-1 eller -2, med minst 4 sekunders exponering. För att kunna välja rätt skyddsnivå bör en riskbedömning utföras.

ISO 11611-standard för skyddskläder som används vid svetsning och processer i samband därmed.

Standarden avser kläder som avser att skydda användaren mot

• stänk (småstänk av smält metall) som simulerar olika svetstekniker
• flamkontakt under kort tid
• utstrålande värme från ljusbåge vid svetsning och processer i samband därmed,
• och minimerar faran för elstötar genom snabb, oavsiktlig kontakt med strömförande ledare med spänningar upp till ca. 100 V DC under normala svetsningsförhållanden

ISO 11611 anger minimikraven på prestanda för skyddskläder avsedda att skydda användarens kropp, t.ex. förkläden och lösärmar i två klasser som avser exponering för stänk på två nivåer. Den omfattar inte kraven avseende skydd för fötter, händer ansikte eller ögon. Närmare specifikationer för dessa finns i andra internationella standarder.

EN 14560 Vägledning för val, användning, vård och underhåll av skyddskläder mot värme och flamma

Standarden har tagits fram i tillägg till alla EN- och de flesta ISO-standarder avseende kläder för att hjälpa till i valet av rätt värme- och flamskyddskläder. I denna ges information om risker och riskbedömning, vilken information som kan utläsas av värme- och flamprovningar samt en sammanfattning av alla standardkrav på klädprodukter.

Vad är NFPA 2112/2113?

NFPA 2112: Standard för flamresistenta skyddskläder för industripersonal till skydd mot kortvarig termisk exponering för brand.

Standarden anger minimikraven på prestanda för flamresistenta tyger som används i arbetskläder för industripersonal till skydd mot exponering för kortvarig brand.  Den omfattar särskilt design, utformning och utvärdering av ett standardplagg tillverkat av det material som ska provas. 

För att uppfylla NFPA 2112 gäller följande för standardplaggen i provning med kort exponering för brand i 3 sekunder vid 84 kW:

• Åsamkas en förutsagd kroppsbrännskada på 50 % eller mindre. 
• Tackla smältor, dropp eller efterbränning vid flammor

Det färdiga plagget måste också uppfylla följande:

• Ha väl synlig, tillbörlig märkning
• Uppfyller varje krav och provning som anges i NFPA 2112
• Ha märkning med UL-certifiering fäst i det flamresistenta plaggets märkning eller strax intill denna.

 NFPA 2113: Standarder för val, användning, vård och underhåll av skyddskläder till skydd mot kortvarig termisk exponering för brand.

Denna standard har utarbetats för att minimera hälso- och säkerhetsrisker i samband med val, användning och underhåll samt kontaminering av och skada på flamresistenta plagg som uppfyller NFPA 2112.

Enligt NFPA 2113 är en riskbedömning ändå mycket viktig, och en sådan måste utföras för att erhålla en kvantifierad energinivå för de olika uppgifterna som arbetaren utför.

Vad är ISO 13506-1/ISO 13506-2?

DuPonts uppfinning, DuPont™ Thermo-Man^®, utvecklades på 1970-talet tillsammans med amerikanska myndigheter för att skydda militärer från brännskador, och lade därefter grunden till ASTM- och ISO-provningsmetoderna. DuPont har varit verksamma i utvecklingen av standarderna och revideringarna av dem.  Denna ISO-standard är indelad i två delar: provningsmetoden för hela plagg och förutsägelse av brännskador på hud.

ISO 13506-1-standard för skyddskläder mot värme och flammor

Del 1: Provningsmetod för hela plagg – Mätning av överförd energi med en instrumentförsedd docka

Standarden anger de övergripande kraven, utrustningen och beräkningsmetoderna för resultat som läggs till grund för prestandautvärdering av hela plagg eller kombinationer av skyddskläder som exponeras för explosionsartad brand.

Denna provningsmetod fastställer ett betygssystem som illustrerar det termiska skydd som plagg i ett eller flera lager flamresistenta material ger. Betygssättningen bygger på mätning, med minst 110 sensorer, av värmeöverföring till en testdocka i naturlig storlek som omsveps av lågor med effekten 84 kW under viss tid. Värmeöverföringsdata inhämtas under en viss angiven tidslängd för att fastställa den totala överförda energin. Resultatet är en förutsägelse om plaggets skyddsprestanda och hållfasthet mot värme, flammor och eld under en typisk brandincident.

ISO 13506-2-standard för skyddskläder mot värme och flammor

Del 2: Förutsägelse av brännskador på hud – Beräkningskrav och provningsfall

ISO 13506-2:2017 innehåller tekniska uppgifter för beräkningen av förutsagd brännskada på hud efter exponering för värme och flammor när specifika skyddsdräkter används. Detta bygger på specifikation och data från ISO 13506-1.

Förutsägelseberäkningen avseende brännskador bekräftas med en serie provningsfall som medföljer.

Provningsmetoden omfattar inte kriterier för förutsägelse av brännskador orsakade av exponering för kortvågsstrålning som kan penetrera huden, t.ex. ljusbåge, vissa typer av exponering för brand i flytande eller fasta bränslen, eller som härrör från kärnenergi.